Plan för försörjning av vatten och avlopp på landsbygden i Vara kommun 2012-2030

Antagen av kommunfullmäktige 18 juni 2012 § 38

Innehållsförteckning

1. Inledning
2. Omvärldsfaktorer
3. Nulägesbeskrivning
4. Områden med behov av åtgärder
5. Gemensamma VA-anläggningar
6. Strategi för fortsatt arbete
7. Bilagor

1. Inledning

Bakgrund

Vatten- och avloppsfrågorna är viktiga både för miljön och för kommuninvånarnas möjligheter att bosätta sig där de önskar. Det är också viktiga frågor som berör flera kommunala nämnder tekniskt, ekonomiskt och politiskt.

Kommunal VA-planering är således mer än planering för kommunalt vatten och avlopp inom den allmänna VA-anläggningen. Den innefattar också VA-lösningar utanför detta område som till exempel enskilda avloppsanläggningar, gemensamhetsanläggningar och VA i framtida expansionsområden.

Sedan början på 2000-talet driver miljö- och byggnadsnämnden ett projekt som syftar till att öka standarden på de enskilda avloppen. Som ett resultat av de krav som ställts på fastighetsägare i samband med inventeringar och liknande, är det nu många fastighetsägare som funderar på vilken teknik som är lämplig för just deras fastighet. Eftersom det finns flera överföringsledningar för vatten och avlopp mellan de olika tätorterna i kommunen, se bilaga 1, har många som bor i närheten av tätorterna under de senaste 3-4 åren försökt att hitta lösningar för att kunna ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Detta har gjort att invånarna efterfrågat tydligare information och riktlinjer för vad som kommer att hända i deras närområde med avseende på vatten- och avloppsförsörjning.

Syfte

Föreliggande plan för försörjning av vatten och avlopp på landsbygden i Vara kommun 2012-2030 (nedan kallad VA-plan) är tänkt att underlätta kommunens löpande arbete med information till enskilda, planering, underhåll, rådgivning och myndighetsutövning. VA-planen är också ett underlag till Vara kommuns översiktsplan.

Målet med denna plan är således att ta ett samlat grepp på VA-frågorna på landsbygden i Vara kommun och att samordna olika kommunala förvaltningars ställningstaganden. VA-planen ska leda till att:

• områden där det finns ett stort behov av att hitta en gemensam lösning av VA-frågan identifieras så att det skapas förutsättningar för snabba och hållbara lösningar
  
• skydd för känsliga recipienter
  
• den totala föroreningsbelastningen från hushållen minskar så möjligheten att uppnå god status för yt- och grundvatten i kommunen ökar
  
• policys och riktlinjer som rör gemensamma VA-lösningar ses över för att allmänheten ska få tydlig och enhetlig information från de olika nämnder som arbetar med VA-frågor
  
• områden med önskemål om att göra en gemensam VA-lösning får enkelt tillgång till samma och tydlig information
  
• investeringar i den allmänna VA-anläggningen vid behov samordnas med tillsyns- och informationsinsatser riktade till enskilda avlopp

Det finns även fler dokument som rör VA-planeringen i kommunen, till exempel planer för löpande underhåll, förnyelse och utveckling av den allmänna VA-anläggningen, dricksvattenförsörjning och hantering av dagvatten. Dessa dokument är fristående och ingår inte i själva VA-planen, men är ett viktigt komplement till den.

För att få en så heltäckande plan som möjligt har VA-planen tagits fram av en grupp bestående av politiker och tjänstemän från tekniska utskottet samt miljö- och byggnadsnämnden. Under arbetet har representanter från befintliga föreningar för gemensamt VA, konsulter inom VA-lagstiftning med flera
bjudits in för att belysa olika aspekter av frågorna.

2. Omvärldsfaktorer

Lagar som styr och påverkar VA-planeringen

Kommunens ansvar och befogenheter för gemensamma VA-anläggningar finns reglerade i första hand i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Men även Plan- och bygglagen (PBL) och Miljöbalken (MB) har stor betydelse för hur VA-frågorna kan och bör behandlas. Nedan ges en översiktlig genomgång av lagarnas syfte och övergripande innehåll. För mer detaljerat innehåll se respektive författning.

Vattenförvaltningsförordningen

År 2000 antog alla medlemsländer i EU det så kallade ramdirektivet för vatten. Direktivet är numera inarbetat i den svenska lagstiftningen genom vattenförvaltningsförordningen (SFS 2004:660) och omfattar både ytvatten och grundvatten. Det övergripande målet är att ”uppnå god vattenstatus, så att en långsiktigt hållbar vattenkvalitet och vattenanvändning tryggas”. God status för ytvatten innebär god ekologisk status och god kemisk status. För grundvatten är begreppet god status indelat i god kvantitativ och god kvalitativ status. I december 2009 fastställde Sveriges fem vattendistrikt förvaltningsplan,
åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivning för respektive vattendistrikt. Dokumenten gäller för perioden 2010 – 2015. Målet är att alla vatten ska nå minst god status under 2015 eller senast under perioden 2015-2027. I åtgärdsprogrammet, som riktar sig till kommuner och
myndigheter, beskrivs åtgärder som bedöms nödvändiga för att de beslutade miljökvalitetsnormerna ska uppnås i tid inom vattendistriktet. Alla åtgärder ska ha påbörjats under 2012.

Åtgärderna innebär dels att utveckla styrmedel, dels konkreta förbättringar av vattenmiljön. I åtgärdsprogrammet anges bland annat att kommunerna, i samverkan med länsstyrelserna, behöver utveckla VA-planer, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god
ekologisk, kemisk eller kvantitativ status.

Vidare behöver kommunerna ha vattenskydd och föreskrifter för vattentäkter för såväl nuvarande som framtida behov. I den kommunala tillsynen ska verksamheter prioriteras som kan ha en inverkan på vattenmiljön i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god
ekologisk status.

När det gäller enskilda avlopp har reningskraven ökat och kommunen behöver ställa krav på hög skyddsnivå i de fall avloppen påverkar en vattenförekomst så att den inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god ekologisk status eller god kemisk status. Det förväntas även bli ökade krav på rening av kommunalt avloppsvatten (spillvatten, bräddvatten och dagvatten).

Lagen om allmänna vattentjänster

Utgångspunkten för lagen om allmänna vattentjänster (LAV, 2006:412) är att det i första hand är en uppgift för det allmänna att tillhandahålla vatten- och avloppsförsörjning i situationer då det behövs samlade VA-lösningar i ett större sammanhang för att skydda människors hälsa eller miljön. Men för att kommunen ska anses skyldig att inrätta ett verksamhetsområde krävs att båda dessa kriterier, att det finns ett behov av vattentjänster för miljöns eller hälsans skull och att behovet behöver lösas i ett större sammanhang, ska vara uppfyllda. Beroende vad som ska skyddas, brukar en samling på 20-30 fastigheter ses som ett större sammanhang enligt rättspraxis.

Kommunen förväntas självmant att upprätta verksamhetsområde när behov uppstår, eftersom man är skyldig att göra så enligt lag. Det är länsstyrelsen som har tillsyn över att kommunen lever upp till kraven i 6 § och kan alltså också förelägga kommunen vid vite om att inrätta verksamhetsområden.

För en djupare analys av LAV och exempel på rättsfall med mera hänvisas till det PM som WSP har tagit fram på uppdrag samhällsbyggnadsförvaltningen i samband med VA-plansarbetet, se bilaga 6.

Miljöbalken

Miljöbalken (SFS 1998:808) utgår från begreppet hållbar utveckling. I det första kapitlet är man mycket tydlig med att hela balken ska genomsyras av kravet på hållbar utveckling. Med stöd av miljöbalken kan man till exempel kräva så kallade kretsloppslösningar vid installation av enskilda avlopp, såvida det inte kan anses vara orimligt i det enskilda fallet. Viktigt att komma ihåg är att plan- och bygglagen kan styra utvecklingen inom ett helt planområde, medan miljöbalken bygger på att man i varje enskilt fall bedömer vad som kan krävas. Vid bedömningen av vilka krav på hänsyn som kan ställas, ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för åtgärderna.

Såväl miljöbalken som plan- och bygglagen bygger således på avvägningar, där det ytterst är politik, teknik och ekonomi som avgör hur långt man kan gå beträffande krav på olika former av försiktighetsmått för att till exempel uppnå kretslopp i det enskilda fallet. Det viktiga undantaget i både miljöbalken och plan- och bygglagen är när det finns rättsligt bindande miljökvalitetsnormer för ett område. Då är det istället dessa som sätter gränserna för utsläpp med mera och en avvägning mellan olika intressen ska inte ske.

Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen, PBL (SFS 2010:900) reglera kommunernas rättighet och skyldighet att genom olika planer styra bebyggelseutvecklingen. Plan- och bygglagen är framåtsyftande och styr planeringen för exploatering. Enligt plan och bygglagen, vilken inleds med en hänvisning till hållbar samhällsutveckling, ska hänsyn vid planering och planläggning såväl som lovgivning tas till god hälsa, föroreningsminimering samt resurshushållning av mark och vatten inklusive kretsloppslösningar. PBL innehåller ett antal verktyg för planering och byggande. Ett av de viktigaste är kommunens översiktsplan, som ska redovisa hur kommunen planerar att använda mark och vattenområden inom kommunen.

Miljömål

År 1999 antog riksdagen 16 miljökvalitetsmål som fungerar som riktlinjer för miljöarbetet på nationell, regional och lokal olika nivåer runt om i Sverige. Nedan ges bara en översiktlig beskrivning av de miljömål som direkt berör VA-försörjningen.

Ingen övergödning

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Levande sjöar och vattendrag

Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Grundvatten av god kvalitet

Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Kommunala planer, mål, riktlinjer och policys

Avloppsprojektet i Vara kommun

Kravet på att det ska finnas längre gående rening än slamavskiljning för små enskilda avlopp har funnits sedan slutet av 1960-talet. Standarden på de enskilda anläggningarna varierar dock kraftigt över landet. 2006 uppdaterade Naturvårdsverket sina allmänna råd om små avloppsanläggningar för hushållsspillvatten och detta i kombination med implementering av vattenförvaltningsförordningen har gjort att arbetet med att höja standarden på de enskilda avloppen har fått ökad aktualitet.

Sedan början av 2000-talet driver miljö- och byggnadsnämnden ett avloppsprojekt med syftet att höja standarden på samtliga enskild avlopp till år 2015. Projektet startade med en inventering för att få kännedom om vilken rening varje fastighet har på sitt utgående avloppsvatten. Inventeringen visade att minst 95 % av de fastigheter som har enskilt avlopp i kommunen hade undermålig rening som inte klarade miljöbalkens krav.

Sedan projektets start har standarden på de enskilda avloppen successivt ökat och i dagsläget har ca 15 % av fastigheterna anläggningar som uppfyller de krav som ställs på rening enligt miljöbalken. Det innebär att utsläppen av fosfor från enskilda avlopp har minskat från 5,5 ton/år (ungefär år 2000) till 5,0 ton/år (2012) och utsläppen av organiska syretärande ämnen (BOD) har minskat från 132 ton/år till 119 ton/år (1). Detta kan ställas i relation till att utsläppet frånVaras samtliga avloppsreningsverk uppgår till ca 0,33 ton fosfor och knappt 17 ton organiska syretärande ämnen.

Utsläppen från de enskilda avloppen och avloppsreningsverket står dock bara för lite drygt 21 % av bruttobelastningen av fosfor i Lidans avrinningsområde. Ungefär 67 % av belastningen kommer från jordbruksmark, inklusive vall och betesmarker (2).

Policy VA-anslutning utanför verksamhetsområdet

Policyn antogs 2009 av kommunfullmäktige och redogör för de övergripande krav som kommunen ställer vid anslutning av fastigheter utanför verksamhetsområdet. Läs mer i bilaga 7.

Styrdokument 2012-2015

I Vara kommuns styrdokument står det i sektorsprogrammet för miljö att vattenkvaliteten i Lidan och Afsån ska förbättras genom förbättrade avlopp med möjlighet att bättre rena kväve och fosfor samt ett minskat läckage från åkermark.

Översiktsplan 2012

Enligt plan- och bygglagen (PBL) ska alla kommuner ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. Översiktsplanen redovisar den politiska viljeinriktningen när det gäller användning av mark, vatten och byggandet i kommunen. Översiktsplanen är ett viktigt instrument för att samordna statliga och kommunala intressen i den fysiska planeringen. Arbetet med en ny översiktsplan för Vara kommun påbörjades 2010 och planen beräkna antas under 2012. VA-planen är ett viktigt underlag till översiktsplanen och har även samma tidshorisont. I översiktsplanen hänvisas också till VA-planen när det gäller vatten och avlopp på landsbygden.

Ansvarsfördelning

Inom kommunen finns flera instanser som har ansvar för olika delar i VA-processen. Grovt kan följande ansvarsfördelning göras.

Miljö- och byggnadsnämnden är den myndighet som hanterar VA-frågorna ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt med stöd av miljöbalken och livsmedelslagen. Nämnden är även tillståndsmyndighet för enskilda avloppsanläggningar upp till 199 personekvivalenter och beslutar om försiktighetsmått för anmälningar av gemensamma anläggningar för 200-2000 personekvivalenter.

Miljö- och byggnadsnämnden ansvarar också för att VA-frågorna kommer in tidigt i planeringsprocessen och att VA utgör en viktig förutsättning för kommunens övergripande planering. Nämnden har också ansvar för en kommunal helhetssyn vad gäller VA med utgångspunkt från planmässiga, miljömässiga och tekniska övervägningar. Nämnden ansvarar även för att VA-frågorna får en hållbar lösning i samband med upprättande av detaljplaner och prövning av bygglov

Tekniska utskottet ansvarar för och driver de allmänna VA-anläggningarna. De har ansvaret för att ställa relevanta krav på fastighetsägare och verksamhetsutövare enligt VA-lagen.

Fastighetsägare och verksamhetsutövare. Enligt miljöbalken ska avloppsvatten avledas och renas eller tas omhand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Den enskilde har alltid det yttersta ansvaret för att hans/hennes sätt att leva inte ger upphov till oacceptabla följder för vare sig medmänniskor eller miljön. Detta gäller också frågor kopplade till VA-försörjningen. Miljöbalkens regler avseende utsläpp av avloppsvatten vänder sig till alla invånare i Sverige och ska följas oavsett om det riktas några krav från myndigheten eller inte.

Fotnot

(1) Uträkningarna är gjorda utifrån antagandet att det i genomsnitt bor 2,4 personer per fastighet. Utsläppshalterna har tagits från Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2006:7 om små avloppsanläggningar för hushållsspillvatten.

(2) Kväve och fosfor till Vänern och Västerhavet – Transporter, retention och åtgärdsscenarier i Göta älvs
avrinningsområde, Lars Sonesten, ISSN: 1403-168X, Länsstyrelsen i Västra götaland rapport nr 2004:33

3. Nulägesbeskrivning

Enskilda VA-anläggningar

Enskilt VA är den vanligaste lösningen för fastigheter som ligger utanför tätbebyggelsen. I Vara kommun har vi ca 3300 fastigheter med enskilt avlopp (3). De flesta av dessa fastigheter har även enskilt vatten.

Enskilda avloppsanläggningar

Den inventering som gjordes i början av miljöenhetens avloppsprojekt visade att minst 95 % av de fastigheter som har enskilt avlopp i kommunen hade undermålig rening som inte klarade miljöbalkens krav. Den vanligaste lösningen var att avloppsvattnet leddes till någon form av slamavskiljare och
vidare till täckdike/dränering eller ytvatten. Många av de fastigheter som har otillräcklig rening har förelagts om att vidta åtgärder och miljöenheten jobbar kontinuerligt med att förelägga nya områden, informera om lösningar och behandla de ansökningar som kommer in.

Reningstekniker för fastigheter utanför verksamhetsområdet för den allmänna VA-anläggningen

Det finns ett antal överföringsledningar mellan kommunens tätorter för att leda spillvattnen till kommunens tre avloppsreningsverk samt att förse tätorterna med renvatten från kommunens fyra stora vattentäkter. Detta har gjort att många som bor utanför tätorterna under de senaste 3-4 åren försökt
att hitta lösningar för att kunna göra större gruppanslutningar till det kommunala VA-nätet.

Det är dock endast en mindre del av fastigheterna på landsbygden som har möjlighet att göra denna lösning. Kommunen bedömer att totalt ca 600 hushåll kan anslutas till kommunalt vatten och avlopp till kostnad för fastighetsägaren som inte är större än ca 1,5-2 ggr kostnaden jämfört med en enskild lösning för avloppet. Den kommunala anslutningen ger en långsiktig garanti för såväl god vattenkvalitet som bra rening av avloppsvattnet vilket gör att en till högre kostnad ändå kan kännas rimlig för den enskilde. Ca 400 av dessa fastigheter kan anslutas till avloppsrenings-verket i Vara, resten till Kvänum och Håkantorp. Ledig kapacitet för denna ökade belastning finns vid reningsverken.

Uppskattningsvis kommer alltså även i fortsättningen drygt 80 % av fastigheterna på landsbygden vara hänvisade till att göra enskilda lösningar på den egna fastigheten. De tekniker som dominerar i dagsläget är markbädd med kompletterande fosforrening, infiltration eller minireningsverk. Infiltration och
markbädd bygger på principen att avloppsvattnet efter slamavskiljning renas genom att det sakta får infiltrera i minst 1 m genom jordlagren innan det återförenas med grundvattnet. Vid infiltration används den sand som naturligt finns på plats medan en markbädd anläggs i lerjordar genom att man
transporterar dit sand med en viss fraktion. Markbäddar mättas snabbare på fosfor och behöver ha någon form av kompletterande fosforrening, till exempel våtmark, kalkfälla eller kemfällning. Ett minireningsverk bygger på samma principer som ett kommunalt reningsverk, men är anpassat till 1 hushåll. Ett minireningsverk kräver tillförsel av kemikalier och frekvent tillsyn. Till dessa huvudgrupper finns flera kompletterande varianter som alla bygger på samma eller liknande principer. Närmare beskrivningar av de olika teknikernas för- och nackdelar ligger utanför syftet med denna VA-plan och vi hänvisar istället till www.avloppsguiden.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. för utförligare information. Miljöenheten har också mycket information både på sin hemsida och i form av broschyrer. Enheten håller också minst ett par informationsmöten varje år. Dessa möten arrangeras i samband med att ett nytt område föreläggs och
fastighetsägarna får ofta inbjudan i samma brev som föreläggandet.

Det viktigaste för respektive teknik är att den klarar kraven för den skyddsnivå som respektive fastighet ska uppfylla och det är även detta som miljö- och byggnadsnämnden bedömer vid handläggning av ansökningar om att anlägga en enskild avloppsanläggning.

Enligt miljöbalken ska dessutom enskilda avloppsanläggningar vara kretsloppsanpassade om det inte kan anses som oskäligt i det enskilda fallet. Det finns även uttalade mål från regering och riksdag om att man vill öka återföringen av växtnäringsämnen och då framförallt fosfor, till jordbruksmarken. Förutsättningarna för att få till en kretsloppsanpassad hantering av de enskilda avloppen borde vara goda eftersom Vara är en kommun med mycket jordbruksmark. Men för att nå dit behöver resurser avsättas för att utreda vilka möjligheter som finns och vilka alternativ som skulle kunna vara användbara i Vara kommun. En sådan utredning bör leda till och innehålla:

• En översyn av vanligt förekommande metoder och deras för- respektive nackdelar
  
• Tidigt involvera lantbrukare i projektet för att få avsättning för olika typer av restprodukter (slam, rötrester etc) från hushåll och som leder till återföring av växtnäring och som kan vara en resurs i jordbruket
  
• Alternativa användningsområden för restprodukter från hushåll som t.ex. rötning, jordförbättringsmedel etc.
  
• Undersöka eventuella samverkansvinster med att ha liknande system tillsammans med närliggande kommuner
  

I väntan på att ett större grepp tas kring frågan försöker miljöenheten att sprida information och uppmuntra enskilda som ansöker om kretsloppsanpassade avloppslösningar.

En kretsloppslösning som blivit vanligare nationellt är separering av klosett- och BDT-vattnet genom att installera en snålspolande toalett som leds till en sluten tank. Klosettvattnet samlas in och hygieniseras för att sedan spridas på åkermark. BDT-vattnet renas i en enklare markbädd eller infiltration. Att leda allt avloppsvatten från ett hushåll till en sluten tank är dock inte försvarbart, vare sig ekonomiskt eller miljömässigt. En familj med 5 personer, som alla enskilda anläggningar dimensioneras för, generar ca 1 m³ vatten per dygn. Det skulle alltså leda till mycket täta tömningar.

Enskilda dricksvattenanläggningar

För de fastigheter som ligger på landsbygden löser man oftast vattenförsörjningen med egen borrad eller grävd brunn. Under 2007 gjorde Socialstyrelsen och SGU en genomgång av 5 000 analysresultat från hela landet. Genomgången visade att i ca 80 % av proverna hade man problem med vattnet eller så var det till och med otjänligt. Problemen varierade beroende på typ av brunn och var i landet man bodde.

Många brunnar i Vara är grävda och tar sitt vatten från relativt ytliga grundvattenmagasin. Detta vatten löper större risk för att påverkas av till exempel avlopp och jordbruk än bergsborrade brunnar. Grävda brunnar har också ofta problem med inläckage av ytvatten vid stora mängder regn eller vid snösmältningen och har periodvis under året sämre kvalitet på vattnet.

Det finns också områden i kommunen som till exempel Skarstad och Naum, där man ofta får problem med saltvatteninträngning när man borrar efter dricksvatten. Det kan även finnas andra områden i kommunen där det finns problem med de enskilda vattentäkterna, men det är svårt att hitta tillräckligt
med data för att få en heltäckande bild. De data som till exempel SGU har bygger på analysresultat som lämnas in till ackrediterade laboratorium. Resultaten från de provtagningarna är varken heltäckande eller representativa. Den kunskap som finns om problematiska områden bygger därför på enstaka
prover och lokalkännedom.

Ansvaret för att det finns dricksvatten av god kvalitet och i tillräcklig mängd ligger helt hos fastighetsägaren. Kommunen har bara ansvar för att vattenfrågan går att lösa vid nybyggnation och även i vissa områden där en gemensam lösning av vattenfrågan är den enda möjliga lösningen.

Fortsatt arbete med enskilda VA-anläggningar

Avloppsprojektet som miljö- och byggnadsnämnden driver har nu blivit en kontinuerlig del i miljöenhetens arbete. En utvärdering av projektet med förslag på hur man skulle kunna öka åtgärdstakten gjordes 2010 (4). Som ett resultat av utvärderingen fick miljöenheten ett extra anslag och från och med
2011 finns en avloppssamordnare som jobbar med information till allmänheten, samordning mellan nämnderna och med att underlätta för föreningar som vill göra gemensamma lösningar.

Vad gäller de enskilda vattentäkterna ligger ansvaret huvudsakligen hos Socialstyrelsen. Miljöenheten kommer även fortsättningsvis att tillhandahålla viss information och svara på frågor från enskilda.

Verksamhetsområden i Vara kommun

De nuvarande allmänna VA-områden som alltid ska ha 100 % anslutning till kommunalt VA för dricksvatten och spillvatten är tätortsbildningarna i:

• Vara
• Kvänum
• Vedum
• Stora Levene
• Håkantorp
• Arentorp
• Tumleberg
• Emtunga
• Tråvad
• Öttum
  
• Jung
• Larv (del av tätorten endast avlopp)
• Norra Vånga (endast avlopp)
• Varadelen av Fåglavik.
• Se karta i bilaga 2.
  

Anslutningar till det kommunala VA-nätet utanför
verksamhetsområdet

Under de senaste 40 åren har ca 400 fastigheter som ligger utanför verksamhetsområdena anslutits till det kommunala vattennätet. Till detta kommer ca 40 st hushåll mellan Stora Levene och Gunnarstorp som är anslutna till Grästorps överföringsledning med dricksvatten, via avtal med Grästorps kommun. På senare tid har även ungefär 70 fastigheter anslutits till de kommunala överföringsledningarna för avlopp, i de flesta fallen med hjälp av egna pumpstationer.

Att ett stort antal fastigheter utanför verksamhetsområdet redan är anslutna till kommunalt vatten kan försämra de ekonomiska villkoren för att fastigheten att ansluta sig till kommunalt avlopp. Detta eftersom hela schaktkostnaden då belastar avloppsanslutningen.

Två mindre avloppsföreningar har anslutits med avtal (Påvelstorp och Torpa/Olofslund) och det pågår utbyggnad av Kantorps VA-förening som anslutits med avtal. Förberedelser för bildande av VA-föreningar i Skarstad/Hällum/Long, Naum, Helås, Önum med flera pågår. Möjligheten att samtidigt med avloppsledningarna kunna gräva ner rör för bredband har påskyndat projekten.

De avtal som enskilda eller föreningar tecknar med kommunen kan sägas upp av båda parter. Om det till exempel skulle byggas så många nya bostäder inom ett verksamhetsområde att reningsverkens kapacitet inte räcker till, ska kommunen enligt lagen om allmänna vattentjänster trygga VA-försörjningen
för de fastigheter som finns inom verksamhetsområdet. Det kan leda till att befintliga privata anslutningar sägs upp, oavsett hur länge fastigheterna har varit anslutna. Utifrån översiktsplan och trolig befolkningsutveckling är detta inte ett troligt scenario till 2030.

Fortsatt arbete med det kommunala VA-nätet

Ledningsnätet underhålls löpande. VA-enheten har för avsikt att undersöka spillvattennätets kondition med hjälp av bland annat TV-inspektion. Denna inventering kommer att utgöra underlag för framtida återinvesteringar i VA-nätet. Inventeringen av ledningsnätet kommer förhoppningsvis även att leda
till att mängden ovidkommande vatten minskar genom att man upptäcker och kan åtgärda felkopplade ledningar.

För att minska bräddningen av spillvatten vid kraftig nederbörd avser VA-enheten att installera bräddvattenrening vid avloppspumpstationen i Vedum och vid avloppsreningsverket i Kvänum. Samtliga avloppsreningsverk fick nya tillstånd under 2011.

Ett arbete med att ta fram nya vattenskyddsföreskrifter i Smedtofta, Helås, Vedum och Larv pågår.

VA-enheten har påbörjat arbetet med att upprätta en dricksvattenförsörjningsplan för Vara kommun. Förhoppningen är att planen skall antas under 2012. En översyn av verksamhetsområdena i kommunen ska också ske i samarbete med miljöenheten. En översyn av avtal med enskilda fastigheter utanför verksamhetsområdet pågår.

Kommunen saknar för närvarande en dagvattenplan.

Fotnot

(3) Uppgift från miljöenhetens register över fastigheter med enskilt avlopp

(4) Miljö- och byggnadsnämndens protokoll 5 oktober 2010

4. Områden med behov av åtgärder

I detta avsnitt redovisas en indelning av landsbygden i fyra typer av områden utifrån deras behov av en gemensam VA-lösning och möjlighet att ansluta området till den allmänna VA-anläggningen. Med behov menas att det finns små möjligheter till en enskild lösning på varje fastighet inom ett avgränsat
område. Den vanligaste anledningen är små tomter som gör att man inte kan få en så pass bra placering av avloppsanläggningen att man behåller ett tillräckligt skydd för dricksvattentäkterna i området.

Med möjligheter avses möjligheter att ansluta fastigheterna till den befintliga allmänna VA-anläggningen. I praktiken styrs detta till största delen av områdets storlek och avståndet till det kommunala VA-nätet. Anslutning till det befintliga VA-nätet kommer främst att kunna ske i närheten av verksamhetsområden och längs överföringsledningar.

I grafen nedan ges en översiktlig bild av hur ett områdes behov vägs samman med områdets möjligheter och hur man på så sätt kan få fram en handfull olika typer av områden.

Figur 1: Indelning i fyra områdestyper utifrån behov av en gemensam och långsiktig lösning av VA-försörjningen och de möjligheter som finns för området att lösa dessa på olika sätt.

Metod för prioritering och val av områden

Prioritering och val av områden med behov av en gemensam VA-försörjning har gjorts genom kartstudier och besök på plats. Via kartan har områden valts ut där det finns bybildningar eller tätare ansamlingar av hus. Även de områden som har områdesbestämmelser och tas upp i Vara kommuns hälsoskyddsföreskrifter(5) har studerats. Utifrån det inledande kartmaterialet med 14 områden har sedan besök gjorts på plats för att göra en översiktlig bedömning av om det teoretiskt finns möjlighet för samtliga fastigheter att göra en enskild lösning på den egna tomten. Nedan presenteras de 12 områden
där vi bedömer att flertalet fastigheter inte kommer att kunna göra en enskild VA-lösning.

Det ska poängteras att denna bedömning inte bygger på någon ingående inventering av förutsättningarna för varje enskild fastighet, utan ska ses som en första inledande bedömning av områdets behov och möjligheter.

I den översiktliga bedömningen har vi så långt det går tagit hänsyn till befintliga gemensamhetsanläggningar samt förutsättningar för vattenförsörjning inom området och förutsättningar för att anlägga enskilt avlopp inom den egna tomten.

För varje områdestyp ges en generell beskrivning av förutsättningar och kriterier. I anslutning till beskrivningen av områdestypen ges också en kort presentation av ett eller flera områden som klassats som denna typ av område och en kortfattad generell handlingsplan för hur man kan gå vidare i de aktuella områdena. I kartorna visar den heldragna svarta linjen de fastigheter som är berörda av en eventuell gemensam lösning.

Det är viktigt att påbörja en dialog med berörda fastighetsägare i ett tidigt skede speciellt i typområde 1 och 2. Det är också viktigt att det finns ett nära samarbete mellan miljö-, VA-, samt plan- och byggenheten för att undvika att den enskilde får olika besked.

Typ 1 - Områden med behov enligt LAV 6§

Detta är områden där det enligt lagen om allmänna vattentjänster 6 § med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang. I dessa områden kan inte en långsiktigt hållbar VA-försörjning ordnas genom enskilda anläggningar eller lokala gemensamma anläggningar.

Handlingsplan:

• Dialog med fastighetsägare
  
• Utredning om teknisk lösning, kostnader och tidplan som presenteras och kommuniceras med fastighetsägarna.
  
• Beslut i kommunfullmäktige om verksamhetsområde samt om särtaxa behöver tillämpas
• VA-enheten beslutar om budget för utbyggnaden
• Utbyggnaden genomförs enligt VA-enhetens rutiner

Kommentar

Här finns det inga alternativ. Oberoende av möjligheterna är kommunen skyldig att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och/eller avlopp och se till att behovet tillgodoses genom en allmän anläggning.

Beslut om verksamhetsområdet ska fattas och en allmän VA-anläggning byggas med eller utan anslutning till den befintliga VA-anläggningen. Detta innebär alltså att kommunen kan installera till exempel ett minireningsverk, ansluta fastigheterna, ansvara för driften av verket och debitera fastighetsägarna enligt taxa.

Det är viktigt att en nära dialog förs med berörda fastighetsägare för att underlätta för dem och skapa så goda förutsättningar som möjligt för utbyggnaden. Om särtaxa blir aktuellt, ska berörda fastighetsägare förvarnas om detta i så tidigt skede som möjligt.

Inre vattenskyddsområdet vid Smedtofta vattentäkt

Totalt antal fastigheter: 16
Godkända avlopp: 2

Inom det inre vattenskyddsområdet för Smedtofta (heldragen svart linje, gränsen för det yttre skyddsområdet markeras av en prickad svart linje) finns det 16 hushåll. Två av dessa har gjort en egen anslutning till det kommunala nätet och övriga har enskilda avloppsanläggningar som inte uppfyller lagens
krav på rening. För att kommunen i framtiden ska kunna säkerställa ett dricksvatten av god kvalitet är det i hela VA-kollektivets intresse och av stor vikt att ansluta dessa hushåll till det kommunala VA-nätet. I det förslag till nya föreskrifter som finns för vattenskyddsområdet föreslås också att det ska vara förbjudet att släppa ut avloppsvatten inom det inre vattenskyddsområdet.

Vid bildandet verksamhetsområdet finns en fastighet som ligger utanför men i direkt närhet till det inre skyddsområdet och som bör tas med. Denna fastighet har dock en anläggning som godkändes 2005. Det finns även ett par fastigheter som ligger mellan nuvarande verksamhetsområde och det inre skyddsområdet som frivilligt har anslutit sig till det kommunala VA-nätet. Det kan vara lämpligt att även dessa fastigheter tas med vid en utvidgning av verksamhetsområdet.

Enligt beräkningar som VA-enheten har gjort skulle en anslutning av de 16 fastigheterna vara så pass dyr att man ska tillämpa särtaxa. I det här fallet finns dock särskilda aspekter att ta hänsyn till. Att ha ett bra dricksvatten är något som viktigt för hela VA-kollektivet. En anslutning av dessa fastigheter bidrar till att öka det långsiktiga skyddet av dricksvattnet. En dricksvattentäkt som blir så förorenad att den inte kan användas är oftast mycket kostsam att ersätta. Det finns inga beräkningar för vad det exakt skulle kosta i detta fall, men den kostnaden är högst sannolikt högre eller mycket högre än den extra kostnad det blir för VA-kollektivet att ansluta fastigheterna utan att ta ut särtaxa.

Typ 2 - Områden med stort behov och små möjligheter till kommunal anslutning

Områden där det finns ett stort behov av åtgärder för en långsiktigt hållbar VA-försörjning men där anslutning till den befintliga allmänna VA-anläggningen inte bedöms vara realistisk inom VA-planens tidshorisont.

Handlingsplan:

• Dialog med fastighetsägare
  
• Rådgivning och stöd till berörda fastighetsägare under utrednings- och planeringsskedet.
  
• Vid prövning av ansökningar om att anlägga enskilt avlopp i området ska en särskild bedömning göras för hur en sådan anläggning påverkar förutsättningarna i området som helhet
  
• Utredning om teknisk lösning, kostnader, organisation och tidplan för gemensam VA-lösning, genomförs av fastighetsägarna
  
• Kontinuerlig uppföljning från kommunens förvaltningar för att undvika att området utvecklas i riktning mot typ 1.
  

Kommentar

Dessa områden behöver ofta utredas noggrannare, med fokus på lokala VA-lösningar i form av gemensamma anläggningar. Dialog ska föras med berörda fastighetsägare, där de erbjuds stöd i form av viss rådgivning och hjälp till samordning, se mer i kapitel 5 ”Gemensamma VA-anläggningar”.

Skyddsbehovet i dessa områden är i samtliga fall människors hälsa. Genomgående är även att flertalet av fastigheterna i de inritade områdena inte kommer att kunna göra en enskild lösning på egen mark/tomt. Oftast beror det på att husen ligger väldigt tätt och/eller att de ligger på en höjd vilket gör
att en del vattentäkter skulle riskera att hamna direkt nedströms grannens avloppsanläggning.

Vid tillståndsprövning för enskilda anläggningar inom området ska en bedömning göras som grundar sig på en helhetssyn avseende hela området. Det vill säga inte enbart utifrån den enskilda fastigheten utan även avseende konsekvenserna för hela områdets framtida möjligheter att lösa vatten- och
avloppsfrågan på ett långsiktigt hållbart sätt. I de fall det finns risk för till exempel förorening av dricksvatten eller där enskilda lösningar på andra sätt kan hindra framtida möjligheter för hela området att lösa vatten- och avloppsfrågor kan enskilda ansökningar om avlopp avslås.

Enligt översiktsplanen ska ytterligare byggnation på landsbygden först och främst ske genom förtätning av befintliga bybildningar. Det finns inget som hindrar att så sker i dessa områden under förutsättning att miljö- och byggnadsnämnden vid planläggning och bygglovsprövning tar hänsyn till att fastigheterna ska kunna lösa VA-frågan på ett tillfredsställande sätt. Helst bör inte bygglov ges innan sökanden har redogjort för och fått tillstånd till sin lösning för vatten och avlopp. Om det sker en kraftig utbyggnad i något område, så att det utvecklas till ett större sammanhang i lagens mening, ska kommunen enligt 6 § LAV ta över ansvaret för VA-försörjningen. Det är viktigt att denna fråga uppmärksammas och hanteras redan i planläggningen eller vid prövning av bygglov så att en dialog med samtliga fastighetsägare kan inledas i ett tidigt skede. Kommunen bör också vara öppen för att lösa VA-frågan på andra sätt än idag. En möjlighet är att ansluta fastigheterna till ett större minireningsverk där VA-enheten eller motsvarande ansvarar för drift och anläggande. Detta är framför allt aktuellt i de fall det skulle krävas väldigt långa överföringsledningar från det befintliga VA-nätet för att försörja området med vatten och/eller avlopp.

Områdena redovisas i bokstavsordning utan inbördes rangordning.

Baljered

Totalt antal fastigheter: 15
Godkända avlopp: 5

I Baljered finns ett 15-tal fastigheter samlade som har både enskilt vatten och avlopp. Enligt vad som framkom i inventeringen har ungefär en tredjedel godkända anläggningar, men oklart vilken utformning de har eftersom de flesta är anlagda i slutet av 1990-talet. Det ligger inga andra fastigheter som lätt skulle kunna anslutas vid en gemensam lösning. Enligt anteckningar hos miljöenheten är tre av fastigheterna anslutna till en gemensam slamavskiljare.

Edsvära

Totalt antal fastigheter: 12
Godkända avlopp: 0

I Edsvära finns dryga tiotalet fastigheter som saknar godkända anläggningar enligt miljöenhetens register. Hussamlingen väster om de inritade områdena har en gemensam vattenförsörjning och kan därför göra egna avloppslösningar utan att riskera intilliggande fastigheters dricksvattentäkter. I det östra området är det trångt mellan bostadshusen. Flertalet av dessa hus har en gemensam vattentäkt och borde, liksom fastigheterna väster om området, kunna göra egna anläggningar.

Fyrunga

Totalt antal fastigheter: 11
Godkända avlopp: 1

Inom den heldragna linjen finns 11 fastigheter och det är bara kyrkan som har en godkänd anläggning. Det finns även sex fastigheter som troligen lätt skulle kunna anslutas till en gemensam anläggning. Troligen kan det gå att ordna enskilda avloppsanläggningar för flera av fastigheterna, men det är osäkert om alla har möjligheten och är helt avhängigt placeringen på vattentäkterna.

Long

Totalt antal fastigheter: 10
Godkända avlopp: 1

Husen ligger på en höjd, både upp- och nedströms varandra vilket gör det svårt att lösa både enskilt vatten och avlopp. Huvuddelen av fastigheterna har dock kommunalt vatten vilket gör att det går att göra enskilda lösningar för avloppet på större delen av fastigheterna. Tre fastigheter har redan idag en gemensam slamavskiljare.

Området ligger ca 3 km från närmsta verksamhetsområde men planer finns på att gå med i Skarstad-projektet och göra en gruppanslutning till det kommunala VA-nätet och har därför tagits med. Samtliga åtgärder för att lösa avloppsfrågan, vare sig de är enskilda eller gemensamma försvåras av att området är rikt på fornlämningar och samråd med länsstyrelsen kulturmiljöenheten måste ske innan alla större gräv- och schaktarbeten.

Längjum

Totalt antal fastigheter: 17
Godkända avlopp: 1

Runt korsningen i Längjum är det trångt. Möjlighet till kommunal anslutning är liten eftersom det är långt till närmsta verksamhetsområde, som dessutom ligger på andra sidan Lidan.

Området förelades av miljö- och byggnadsnämnden 2010. Eftersom det sedan tidigare har funnits en gemensam slamavskiljare som det flesta hushåll varit anslutna till finns det goda förutsättningar för en gemensamhetslösning, vilket också är på gång. Ansökan om att göra en gemensamhetslösning är gjord till miljö- och byggnadsnämnden och kommer troligen beslutas under 2012.

Sparlösa

Totalt antal fastigheter: 30
Godkända avlopp: 6

I det södra området ligger flera av husen väldigt tätt. Eftersom de dessutom har enskilda vattentäkter behöver man få till stånd någon form av gemensam lösning för vatten och/eller avlopp. Det norra området omfattas av områdesbestämmelser. Det finns några godkända anläggningar som huvudsakligen utgörs av fritidshus med torrklosett och enklare rening av BDT-vattnet. Det är angeläget att få till stånd en gemensam lösning kanske framför allt för de fastigheter som ligger söder om kyrkan. Grästorps huvudvattenledning passerar söder om Sparlösa och en anslutning till den kan underlätta VA-situationen.

Södra Lundby

Totalt antal fastigheter: 9
Godkända avlopp: 1

I detta område är det problematiskt att få till enskilda VA-lösningar eftersom flera av husen även här ligger omlott. Läget kompliceras ytterligare av att området ligger i en liten försänkning. I området finns det dock sand så det finns goda förutsättningar till en gemensam lösning. Den avloppsanläggning
som är godkänd leder klosettvattnet till en sluten tank och har en enklare BDT-rening.

Ulvstorp

Totalt antal fastigheter: 11
Godkända avlopp: 1

I Ulvstorp finns flera fastigheter tätt samlade, med både enskilt vatten och avlopp. Det finns även ytterligare fyra fastigheter med bostadshus som troligen lätt skulle kunna anslutas vid en gemensam lösning. Grästorps huvudvattenledning passerar strax norr om Ulvstorp. En anslutning till den kan underlätta VA-situationen.

Enligt anteckningar hos miljöenheten finns det någon form av stamledning som flera av fastigheterna är anslutna till, eventuellt till och med en större slamavskiljare. Det finns alltså goda förutsättningar för en gemensam lösning. Den aktuella sträckningen av stamledningen och utsläppspunkten är dock okänd. Det har också varit diskussioner om att göra en gemensam lösning men något konkret verkar inte ha skett.

Önum

Totalt antal fastigheter: 7
Godkända avlopp: 0

I sydöstra hörnet av det inritade området finns en handfull bostäder som inte har möjlighet att hitta en egen lösning för vatten och avlopp. Bostadshusen ligger väldigt tätt och i en liten försänkning. Två fastigheter inom det inritade området delar på en större slamavskiljare. Det finns två fastigheter till som
enkelt skulle kunna anslutas vid en gemensamlösning.

Fastigheterna i Önum ligger bara ca 600 m från närmaste verksamhetsområde i Emtunga.

Typ 3 - Områden stora möjligheter till kommunal anslutning

Detta är områden nära den befintliga VA-anläggningen eller nära överföringsledningar där det finns möjligheter för anslutning till det kommunala VA-nätet. I avsnittet nedan redovisas bebyggelseområden som lätt skulle kunna anslutas till det kommunala nätet men som inte bedöms ha behov enligt 6 § LAV. Det vill säga, det går att säkerställa en långsiktig försörjning av vatten och avlopp med enskilda lösningar för respektive fastighet.

Handlingsplan:

• Fastighetsägare eller eventuell VA-förening tar kontakt med kommunen för att föra en dialog om vilka möjligheter som finns.
  
• Utredning av kostnader, tidplan och behov av samordning med fler fastigheter, genomförs av fastighetsägarna eller av VA-föreningen.
  
• Anslutning via avtal enligt framtagen avtalsmall.

Korsmaden

Totalt antal fastigheter: 12
Godkända avlopp: 0

Området är besvärligt eftersom det längs skogskanten är berg i dagen. Det går inte att gräva överallt eller anläggningen riskerar att hamna för nära grundvatten och fast berg. Nästan alla fastigheter har dock mark på båda sidor vägen och det finns därför troligen plats för att kunna göra en enskild lösning, men kan kräva långa slangdragningar och liknande.

Området ligger ca 800 m från Arentorps verksamhetsområde och flera av fastigheterna har på eget initiativ dragit fram kommunalt dricksvatten. När detta gjordes förberedde man även för att kunna koppla på det kommunala avloppsnätet, men inkoppling har inte skett ännu. Vi bedömer därför att det finns goda möjligheter till kommunal anslutning.

Oltorp

Totalt antal fastigheter: 11
Godkända avlopp: 1

Flera fastigheter har kommunalt vatten vilket gör att det går att göra enskilda lösningar även om tomterna ligger tätt eftersom dricksvattenförsörjningen är tryggad. Två fastigheter har idag gemensamt avlopp. Det finns i alla fall ytterligare en fastighet utan för det inritade området som lätt skulle kunna tas med vid en gemensam anslutning.

Även detta område ligger liksom Önum nära ett befintligt verksamhetsområde.

Övriga områden nära överföringsledningar och verksamhetsområden

I vattenskyddsområdena (eller föreslagna skyddsområden) för Jung, Helås och Larvs vattentäkt finns 3-5 fastigheter i respektive område som inte är anslutna till det kommunala nätet inom yttre vattenskyddsområdet. De flesta ligger nära gränsen för det kommunala verksamhetsområdet och borde lätt kunna ansluta sig.

I bilaga 3 redovisas översiktligt områden på landsbygden där enskilda fastigheter bedöms ha möjlighet att ansluta till det kommunala ledningsnätet. Kartan ska bara ses som en fingervisning inom vilka områden det kan vara aktuellt för olika fastighetsägare att gå samman för att göra en närmare utredning av sina möjligheter.

Typ 4 - Områden med litet eller inget behov av gemensam lösning

Områden där det inte finns behov av åtgärder för en gemensam lösning av VA-försörjningen eller där åtgärder inom en eller ett fåtal fastigheter är tillräckligt. Större delen, minst 80 % av fastigheterna på landsbygden hör till denna typ av område.

Handlingsplan:

• Beredskap för att identifiera områden med risk för VA-problem
  
• Kontinuerlig översyn av eventuella förändringar av behovet.
  
• Om områden med stort behov identifieras klassas de till respektive typområde (1-3).
  

Kommentar

Detta område omfattar nästan hela landsbygden i Vara kommun. Även här ska poängteras att det är en generell bild som presenteras. Det kan fortfarande finnas enstaka fastigheter som ligger nära varandra och som kan behöva göra en gemensam lösning. Miljö- och byggnadsnämnden jobbar vidare med detta område genom att förelägga de fastighetsägare som inte redan har åtgärdat sina avlopp. Föreläggandena sker områdesvis och för tillfället föreläggs områden inom Afsåns avrinningsområde. Afsån har enligt vattenmyndigheten i Västerhavet dålig status och det är därför tillsynsinsatserna koncentreras i detta område.

Eftersom detta område rör så stor del av kommunen har inga geografiska områden pekats ut. Istället ges en beskrivning vilka bedömningar och ställningsstaganden som sker i prövningen av enskilda avloppsanläggningar.

Tillstånd för enskilda VA-anläggningar

Miljö- och byggnadsnämndens uppgift som tillståndsmyndighet är att pröva ansökningar om tillstånd till enskilda avloppsanläggningar enligt miljöbalkens regler. Avloppslösningarna ska långsiktigt ge en god rening av näringsämnen, syretärande ämnen och smittämnen. Avloppen får inte förorena nuvarande dricksvattentäkter eller vattenresurser som kan täcka kommande behov av dricksvatten. De får inte förorena ytvatten och de får inte förorsaka andra olägenheter som till exempel lukt.

En avloppsanläggning ska klara vissa reningskrav. Enligt Naturvårdverkets allmänna råd, NFS 2006:7, bör kommunerna dela in geografiska områden i hög respektive normal skyddsnivå, både vad gäller miljöskydd och hälsoskydd. För att uppfylla normal skyddsnivå för miljöskydd bör avloppsanläggningen bland annat ha en reningsgrad motsvarande en reduktion på 90 % av syretärande ämnen (BOD(7)) och 70 % av fosfor (Tot-P). Vid hög skyddsnivå för miljöskydd ökar reduktionskraven på fosfor till 90 %. Dessutom ska kväve reduceras med 50 % om utsläpp sker till recipient som är kvävekänslig.

När det gäller hälsoskydd vid normal skyddsnivå ska utsläpp av avloppsvatten från anläggningen inte leda till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet, till exempel genom att människor och djur exponeras för avloppsvattnet innan det renats tillräckligt från smittämnen. Vid normal skyddsnivå ska inte dricksvatten, grundvatten eller badvatten riskera att förorenas av smittämnen. En hög skyddsnivå för hälsoskydd kan bland annat innebära extra krav på robusthet eller efterbehandling.Ett och samma område kan ha olika skyddsnivåer för miljö- respektive hälsoskydd.

Kommunens indelning av mark- och vattenområden i hög respektive normal skyddsnivå är en viktig utgångspunkt vid bedömning av vilka reningskrav en viss anläggning ska klara. Miljö- och byggnadsnämnden ska dock alltid göra en bedömning i det enskilda fallet. För att kräva den högre nivån av rening ska miljö- eller hälsonyttan stå i proportion till kostnaden för att vidta skyddsåtgärder utöver krav för normal skyddsnivå.

Enligt åtgärdsprogrammet för Västerhavets vattendistrikt ska kommunen ställa krav på att avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god ekologisk status, klara en reningsgrad motsvarande hög skyddsnivå. I Vara kommun är det främst näringsläckaget från jordbruket som är den mest bidragande orsaken till att vissa vattendrag inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god ekologisk status. Därför har miljö- och byggnadsnämnden gjort bedömningen att det generellt är kraven för normal skyddsnivå vad avser miljöskyddet som ska gälla vid prövning av tillstånd för
enskilda avloppsanläggningar. Givetvis görs bedömningar i varje enskilt fall vilket kan leda till strängare krav.

Vid nämndens prövning ska inte bara den enskilda fastighetens möjlighet att lösa sina vatten- och avloppsfrågor vägas in utan även hur en sådan lösning kan påverka hela områdets möjligheter att lösa dessa frågor på ett långsiktigt hållbart sätt, se mer under beskrivningen av typområde 2.

Enligt miljöbalken ska enskilda avloppsanläggningar inte bara skydda människors hälsa och miljön, utan även möjliggöra återföring av näringsämnen och då framförallt fosfor. Precis som det har konstaterats tidigare borde det finnas goda möjligheter att skapa en mer kretsloppsanpassad hantering av de
enskilda avloppen, men det kräver ett samarbete mellan kommunen och lantbrukarna för att få till en bra och hållbar lösning.

Fortsatt arbete med de olika typområdena

Det är viktigt att det samarbete mellan olika nämnder och resultatenheter som idag finns och som har stärkts i och med arbetet med VA-planen, lever vidare. VA-, miljö- samt plan- och byggenheten ingår i samma förvaltning idag och genom att diskutera frågan på interna samordningsmöten finns det goda
möjligheter att på ett tidigt stadium upptäcka och hantera områden som riskerar att få problem med VA-försörjningen. Varje enhet eller nämnd ansvarar för att frågan lyfts i detta forum när det uppstår ett behov.

Fotnot

(5) ”Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa” antagen av kommunfullmäktige 2004-09-27 § 45

5. Gemensamma VA-anläggningar

Med en gemensam VA-anläggning avses nedan antingen en lokal enskild anläggning som betjänar ett antal fastigheter inom ett område. Det kan innebära att man ansluter flera fastigheter till ett gemensamt minireningsverk eller att man ansluter dem till det kommunala VA-nätet. Oavsett lösning finns det en del generella förutsättningar som är gemensamma för de båda typerna.

En gemensam VA-lösning ska vara långsiktigt hållbar, både i ett ekonomiskt, miljömässigt, tekniskt och i ett organisatoriskt/juridiskt perspektiv. När det är fråga om en anläggning som är gemensam för ett större antal fastigheter är det ofta lämpligast att bilda en samfällighetsförening. Det finns andra möjligheter, t ex ekonomisk förening, men de ger inte samma fastighetsrättsliga eller ekonomiska fördelar och långsiktighet. En viktig förutsättning för att få till en gemensam VA-lösning är att det finns en grupp fastighetsägare som är intresserade, drivande och kan ta ansvar för det inledande arbetet med att utreda en lämplig VA-lösning.

Miljö- och byggnadsnämnden kan inte förelägga fastighetsägare i ett område att göra en gemensam VA-anläggning för avloppet även om det bedöms finnas behov av detta. Miljöbalkens regler stödjer inte detta. Men indirekt kan detta ändå bli konsekvensen. Vid tillståndsprövning för en enskild anläggning ska miljö- och byggnadsnämndens bedömning grundas på en helhetssyn avseende hela området. Det vill säga inte enbart utifrån den enskilda fastigheten utan även avseende konsekvenserna för hela områdets framtida möjligheter att lösa vatten- och avloppsfrågor på ett långsiktigt hållbarts sätt. Där det bedöms finnas risk för till exempel förorening av dricksvatten eller där enskilda lösningar på andra sätt kan hindra framtida möjligheter för hela området att lösa sina vatten- och avloppsfrågor på ett långsiktigt hållbart sätt kan ansökan om enskilt avlopp avslås.

Olika föreningsformer

Det finns många olika föreningsformer eller bolagstyper som skulle kunna vara aktuella när man gör en gemensam VA-anläggning. Nedan redovisas bara de föreningsformer som är vanligast i Vara kommun.

Gemensamhetsanläggning för vatten och avlopp – samfällighetsförening

En gemensamhetsanläggning, ofta kallat samfällighet eller samfällighetsförening, bildas genom en lantmäteriförrättning enligt anläggningslagen. Vid anläggningsförrättningen fastställs bland annat anläggningens ändamål, omfattning och utrymme, vilka fastigheter som ska ingå i gemensamhetsanläggningen, andelstal för respektive fastighet och hantering av anslutning av nya fastigheter eller andra ändrade för hållanden. I samband med förrättningen bildas även en samfällighetsförening vars uppgift är att driva gemensamhetsanläggningen, kräva in avgifter, planera för och genomföra nödvändigt underhåll. I en del fall finns det redan en samfällighetsförening som förvaltar vägar eller liknande i området. Om de ingående fastigheterna stämmer överens kan den befintliga förening även förvalta den gemensamma VA-anläggningen.

Förvaltningen av själva anläggningen regleras i lagen om förvaltning av samfälligheter och innebär bland annat att om föreningen plötsligt inte kan bilda en styrelse så kan länsstyrelsen tillsätta en syssloman som företräder föreningen till dess det finns en styrelse igen som kan sköta driften av anläggningen.

Kostnaderna för utbyggnaden av anläggningen finansieras genom att samfällighetsföreningen tar ut en avgift/insats från medlemmarna enligt fastställda andelstal. Föreningen kan även finansiera utbyggnaden helt eller delvis med lånade medel. Till kostnaderna räknas projektering, upphandling, bygg- och projektledning, eventuell ersättning för upplåtelse av mark samt förrättningskostnaderna. Vid en anslutning till det kommunala nätet för vatten och/eller avlopp krävs en överföringsledning och det är viktigt att det tydligt framgår vad som ingår i den enskilda anläggningen som ägs av föreningen och vad som ingår i den allmänna. Det är också samfälligheten som ska stå för kostnaden av en eventuell överföringsledning. Genom att förbereda sig och komma överens om vissa saker i förväg kan fastighetsägarna minska förrättningskostnaderna.

Det måste utredas vilka tekniska lösningar som är möjliga utifrån områdets läge, de naturgivna och miljömässiga förutsättningarna, samt vad som är mest hållbar tekniskt och ekonomiskt. Dimensioneringen bör beräknas efter framtida behov.

Kostnaderna för drift och underhåll finansieras via uttaxering från medlemmarna enligt fastställt andelstal för anläggningens drift och/eller genom uttag av avgifter för anläggningens utnyttjande. Driftskostnaderna består av administration, förbrukning, löpande underhåll, förnyelse av anläggningen med mera. Vid anslutning till den allmänna anläggningen betalas brukningsavgifter enligt avtal med kommunen.

En samfällighetsförening har särskild förmånsrätt på sina fordringar och vid till exempel en exekutiv auktion går denna fordran före pantbrev på fastigheten. Till följd av förmånsrätten kan en samfällighetsförening ta lån utan särskild säkerhet.

En gemensamhetsanläggning kan även förvaltas direkt av delägarna, så kallad delägarförvaltning. Vid delägarförvaltning finns ingen speciell organisation eller styrelse som förvaltar samfälligheten, utan delägarna själva kommer överens om förvaltningen. Delägarna måste vara fullständigt eniga i alla frågor. Om inte enighet kan uppnås, finns en möjlighet att begära ett delägarsammanträde. Detta förfarande är dock omständligt och kostsamt.

Ekonomisk förening

Om en ekonomisk förening bildas är det föreningens medlemmar som beslutar om fördelning av kostnader, insatser och brukningsavgifter. Varje medlem ska betala en insats till föreningen och eventuellt en årlig medlemsavgift. I stadgarna ska det stå hur mycket medlemmarna ska betala. En ekonomisk förening är öppen för alla och kan i princip inte vägra någon att gå med som uppfyller villkoren i stadgarna för medlemskap. Varje medlem har i regel en röst.

Medlemmarna är inte personligt ansvariga för föreningens skulder, men däremot kan de förlora den egna insatsen. Föreningen ska registreras hos bolagsverket och blir då en juridisk person som kan ingå avtal och ta lån.

En ekonomisk förening ska ha en styrelse med minst tre personer som företräder medlemmarna. Ekonomiska föreningar är bokföringsskyldiga och måste upprätta årsredovisningar även om ingen eller liten verksamhet bedrivs i föreningen. Föreningen ska också ha en revisor.

Eftersom medlemmarna inte är personligt betalningsansvariga för föreningens skulder, utöver insatsen kan det vara svårare eller mer kostsamt att teckna lån än för en samfällighetsförening som har en garanterad säkerhet i de ingående fastigheterna.

Om engagemanget i föreningen skulle minska och man inte lyckas tillsätta en styrelse som kan sköta och förvalta anläggningen kan föreningen gå i konkurs och avvecklas. Det innebär att förningen inte heller kan fortsätta att leverera den tjänst som den bildades för och medlemmarna kan bli stående utan avlopps- och/eller vattenförsörjning.

En ekonomisk förening är på det viset mycket osäkrare än en samfällighetsförening. Fördelen är att med rätt skrivna stadgar kan föreningen lyfta en del av momsen och då komma billigare undan i anläggningsskedet vilket har gjort att intresset för denna föreningsform har ökat markant de senaste 1-2 åren.

Hjälp från kommunen vid föreningsbildande

Sedan 2011 har miljö- och byggnadsnämnden fått extra resurser för att i större utsträckning kunna stötta och underlätta för fastighetsägare som vill göra någon form av gemensam anläggning. När det rör sig om anslutningar till det kommunala VA-nätet bidrar även VA-enheten med information och stöd, se mer under avsnittet om ”Anslutning till det kommunala nätet utanför verksamhetsområdet”. Nedan ges en allmän, kortfattad beskrivning av vilken hjälp som en grupp fastighetsägare kan få, oavsett vilken typ av anläggning eller anslutning man planerar för.

• Information vid uppstart Tjänstemän från både miljö- och VA-enheten är ofta ute, både var för sig och tillsammans och informerar grupper av intresserade fastighetsägare och ger dem en översiktlig bild av vilka lösningar som kan vara aktuella i deras fall. Informationen består av:
  • Gällande lagstiftning
  • Generell beskrivning av olika tekniker och lösningar
  • Hur man kommer vidare i processen
  • Kartmaterial

• Hjälp vid uppstart Fastighetsägarna själva ansvarar för att hitta andra intresserade fastighetsägare, samordna med andra projekt som till exempel bredbandsutbyggnad och liknande. Det är viktigt att poängtera att det alltid är fastighetsägarna själva som måste vara drivande i uppstartsprocessen framförallt för att säkerställa att det finns ett intresse och förutsättningar för att driva föreningen på längre sikt. Kommunen bidrar i huvudsak med:
  • Översiktlig information om olika typer av föreningar
  • Information om vilka tillstånd som krävs av olika myndigheter
  • Övergripande teknisk bedömning som till exempel redovisning av överföringsledningar, bedömning av reningsfunktion för minireningsverk etc.
  • Översiktlig information om schablonkostnader för vanliga typer av anläggningar
  • Information om möjliga bidrag att söka
  • Mallar för servitutsavtal eller andra liknande avtal
    

Miljöenheten håller på att ta fram en checklista med ovanstående information för att underlätta bildandet av gemensamma anläggningar.

Kommunalt borgensåtagande

Under arbetet har frågan väckts om kommunen skulle kunna gå in som borgenär för VA-föreningarnas lån. Ett borgensåtagande från kommunens sida för investeringarna gör att föreningens lånekostnader kan reduceras. Detta är en fråga som bara är aktuell för de ekonomiska föreningarna. En samfällighetsförening har en säkerhet i fastigheterna. Bankerna ser därför samfällighetsföreningarna som stabilare och tar ut en lägre ränta för dessa än för de ekonomiska föreningarna.

Kommunens ekonomichef har tittat hur ett borgensåtagande skulle kunna se ut och konstaterar att kommunen är tvungen att ta ut en borgensavgift vilket medför att skillnaden i lånekostnad blir mindre.

På uppdrag av VA-plansgruppen har kommunjuristen gjort en utredning. Av den framgår att ett principbeslut om att föreningar som vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet ska ha möjlighet att få kommunal borgen för sina investeringar utgör en särbehandling av de kommunmedlemmarna jämfört med föreningar eller enskilda som gör motsvarande investeringar men inte vill/kan ansluta sig till det kommunala nätet. Enligt den genomgång som gjorts i denna VA-plan är det troligen ca 600 fastigheter som kan ansluta till det kommunala nätet, vilket motsvarar knappt 8 % av invånarna eller eventuellt 20 % av de fastigheter som har enskilda avlopp på landsbygden. Ett borgensåtagande borde rimligen gälla alla typer av gemensamhetsanläggningar, det vill säga även de som gör en annan typ av lösning än att ansluta till det kommunala VA-nätet. Om man räknar de fastigheter som ingår i de redovisade typområdena kan det röra sig om ca 100 fastigheter till, vilket fortfarande är en ganska liten del av kommunens befolkning.

Det kan bli problematiskt att sätta en nedre gräns. Hur små gemensamhetsanläggningar ska få borgen? Rimligtvis borde även två fastigheter som går samman också kunna få kommunal borgen. Men i så fall är frågan hur man ska ställa sig till de enskilda fastigheter som inte har några grannar. Borde inte de också få kommunal borgen för att undvika särbehandling av enskilda? Det är mycket tveksamt att kommunen ska gå inoch indirekt subventionera åtgärder som krävs för att enskilda ska leva upp till krav enligt lag.

Kommunjuristen konstaterar att en särbehandling endast kan tillåtas om den bedöms som saklig och objektiv. Det är den om borgensåtagandet bedöms som en viktig kommunal angelägenhet, som utifrån lagstiftningen ryms inom det kommunala uppdraget. I detta fall har kommunen enligt lagstiftningen inget ansvar för VA-försörjningen utanför verksamhetsområdena så något sakligt och objektivt skäl finns inte. Ett borgensåtagande i detta fall strider mot likställighetsprincipen och är inte tillåten.

Anslutning till det kommunala nätet utanför verksamhetsområdet

Krav från kommunen

För att få ansluta till det kommunala VA-nätet ska en ansökan om inkoppling godkännas av VA-enheten. Därefter upprättas ett avtal mellan huvudmannen och fastigheten/föreningen varefter inkoppling på det kommunala nätet kan ske.

Ledningsnätets standard

Ledningsnätet skall uppfylla en minimistandard enligt kommunens rekommendationer som finns redovisade i bilaga 4.

Avgifter för VA-anslutningen

Avgifterna för VA-anslutningen tas ut enligt dokumentet ”Avgifter för anslutning av fastigheter utanför verksamhetsområdet för kommunalt vatten och avlopp till kommunens VA-nät”, bilaga 5 till denna VA-plan.

Avgifterna är knutna till kommunens VA-taxa där en förbindelsepunktsavgift per anslutningspunkt samt en fastighetsavgift, motsvarande lägenhetsavgiften i VA-taxan, per ansluten fastighet ingår. Någon servisavgift eller tomtyteavgift tas inte ut eftersom de anslutna fastigheterna själva bekostar ledningsnätet från anslutningspunkten. Fastighetsavgiften är en ”nyttoavgift” som avspeglar fastighetens nytta av VA-anslutningen vilken är densamma för alla anslutna fastigheter.

Avtal

Fastigheter utanför verksamhetsområdet som ansluter till kommunalt VA ska teckna avtal med kommunen. I avtalet regleras avgifter, anslutningspunkter samt regler för brukandet av kommunens VA-anläggning. Avtalet kan sägas upp av båda parter. Huvudmannen får säga upp avtalet om fastigheten/föreningen åsidosätter sina förpliktelser enligt avtalet eller om huvudmannen av någon anledning inte kan fortsätta att leverera vatten eller ta emot avloppsvatten. Ett exempel på en situation när huvudmannen inte kan fortsätta att leverera vatten och avlopp är om det skulle byggas så många nya bostäder inom ett verksamhetsområde att reningsverkens kapacitet inte räcker till. Som nämnts tidigare är kommunens ansvar enligt lagen om allmänna vattentjänster att trygga VA-försörjningen för de fastigheter som finns inom verksamhetsområdet. Det kan i praktiken leda till att befintliga privata anslutningar sägs upp, oavsett hur länge fastigheterna har varit anslutna. Utifrån översiktsplanen och förväntad befolkningsutveckling är detta inte ett troligt scenario till 2030.

En utförligare beskrivning av de olika avtalen redovisas i bilaga 5.

Hjälp från kommunen

Översiktlig dimensionering

Huvudmannen tillhandahåller kartmaterial samt hjälper till med en översiktlig dimensionering av VA-nätet. Denna dimensionering syftar till att klargöra om ledningarna i anslutningspunkten har tillräcklig kapacitet. Fastighetsägaren/föreningen ansvarar själva för att det ledningar som leder fram till och/eller förbinder de olika fastigheterna som ansluter i samma punkt är tillräckligt dimensionerade.

Rådgivning

Kommunen lämnar uppgifter om avgifter, utförande och schablonkostnader vilka utgör underlag för fastighetsägarnas bedömning av om en anslutning är tekniskt och ekonomiskt möjlig.

Förbindelsepunkt

Kommunen anvisar läge för den punkt där anslutning kan ske (förbindelsepunkten).

Enskild gemensamhetsanläggning

Med en enskild gemensamhetsanläggning menas alla typer av gemensamma lösningar av VA-frågan som inte innefattar en anslutning till det kommunala VA-nätet. Att ha en gemensam vattentäkt kan till exempel vara en sådan lösning som gör att avloppet sedan kan lösas enskilt på respektive fastighet.

Syftet med detta avsnitt är att belysa prövning av gemensamma avloppsanläggningar. Anläggningar på upp till och med 2000 personekvivalenter ska prövas av miljö- och byggnadsnämnden. Antingen krävs ett tillstånd (upp till 199 pe) eller så ska en anmälan göras (200-2000 pe).

Krav vid prövning av en enskild gemensam-hetsanläggning

Dimensionering

Avloppsanläggningar som anläggs för att betjäna en fastighet dimensioneras för att klara en belastning motsvarande 5 personer oavsett hur många som bor på fastigheten. Anledningen är att anläggningen ska vara långsiktigt hållbar och fungera även om huset säljs och det flyttar in fler personer. Undantag är
ovanliga och görs endast i särskilda fall. Ett exempel på ett sådant fall är om huset och tomten är så små att det inte finns möjlighet att bygga till huset så att bo fler personer skulle kunna bo där. Samma principer för dimensionering tillämpas vid större anläggningar.

Prövning av tillstånd eller anmälan

Innan man gör en gemensamhetsanläggning påbörjas ska en anmälan eller ansökan om tillstånd lämnas in till miljö- och byggnadsnämnden i god tid innan arbetet påbörjas. Prövningen inleds så snart alla handlingar som behövs har kommit in till nämnden. Miljö- och byggnadsnämnden tar också ut en avgift enligt fastställd taxa för prövningen som bland annat grundar sig på nedlagd i ärendet.

Hjälp från kommunen vid prövning av en enskild gemensamhetsanläggning

Eftersom det är miljö- och byggnadsnämnden som prövar en enskild gemensamhetsanläggning kan handläggarna inte ge stöd eller råd fastighetsägarna i någon större omfattning på grund av det då uppstår en jävsituation. En generell diskussion förs dock i de flesta prövningsärenden om vilka tekniker som i valet mellan olika tillverkare och liknande är möjliga utifrån områdets specifika förutsättningar. Däremot kan handläggarna inte rekommendera tillverkare eller entreprenörer, även om fastighetsägare efterfrågar detta.

Naturligtvis kan fastighetsägarna eller en förening få den rådgivning som beskrivs i avsnittet om ”Hjälp från kommunen vid föreningsbildande”. Detta för det är information av mer generell karaktär.

VA-försörjning i avvaktan på utbyggnad av allmän eller
gemensam anläggning

Vid nybyggnation eller om befintliga hus önskar höja standarden på bostaden i områden där man börjat planera för gemensamma VA-lösningar, tillåts inga nya enskilda lösningar som kan påverka framtida möjligheter för hela området att lösa sina vatten- och avloppsfrågor på ett långsiktigt hållbart sätt. I avvaktan på en gemensam lösning hänvisas därför till enklare VA-lösningar i form av sluten tank, torrtoalett eller avsaknad av indraget vatten.

Vid prövning av enskilda avloppsanläggningar i dessa områden görs alltid en bedömning av hur anläggningen påverkar hela områdets förutsättningar att lösa avloppsfrågan längre perspektiv. Denna prövning kan leda till att enskilda fastighetsägare får avslag på sin ansökan eller tvingas vänta tills situationen är mer utredd.

6. Strategi för fortsatt arbete

1. Tekniska utskottet i samarbete med miljö- och byggnadsnämnden ska under 2012 inleda arbetet med att utreda behovet och informera berörda fastighetsägare i områden som bedöms falla in under 6 § LAV.
   
2. I samband med ovanstående ska även en översyn av samtliga verksamhetsområden göras av VA-enheten/tekniska utskottet.
   
3. Miljö- och byggnadsnämnden kommer under 2012 inleda arbetet med att kontakta och informera de fastighetsägare som har behov av gemensamma lösningar (typområde 2).
   
4. Miljö- och byggnadsnämnden arbete med att höja statusen på de enskilda avloppen kommer att löpa på enligt tidigare redovisad utvärdering. Prioritering av vilka områden som ska föreläggas kommer i första hand ske utifrån vattenmyndighetens statusklassning.
   

Yvonne Breman
ordförande Tekniska utskottet
2 april 2012

7. Bilagor

Bilaga 1 – Karta över befintliga överföringsledningar i kommunen

Bilaga 2 – Karta över verksamhetsområden

Bilaga 3 – Områden med fastigheter som har möjlighet att ansluta till VA-nätet

Bilaga 4 – Kravspecifikation

För VA-ledningar och dess förläggning i landsbygd.

Dvs. ledningar som avses ansluts till kommunens VA-nät utanför kommunens verksamhetsområde.

Materialkrav

Ledningar av plaströr i ledningsgrav. Ledningar ska uppfylla krav för kvalitetsmärkningen Nordic Poly Mark eller vara tredjepartsverifierade till motsvarande nivå.

Ledning av PE-rör, standardiserade tryckrör, i ledningsgrav

Vattenledning: Fabriksmärkta med Blå rand PE 80 SDR 17 (DN < 110), dvs tryckklass

PN 10

Tryckavlopp jordschakt: Fabriksmärkta med Brun rand PE 80 SDR 17, dvs tryckklass PN 6,3.

Vid borrning utförs ledningar med PE 80 SDR 11, dvs tryckklass PN 10. Blå rand vatten och Brun rand avlopp.

Rör skall vara av materialet PE 80 samt PE 100 och uppfylla krav enligt SS 3362.

Fogning utförs med stumsvetsning alt. elmuff enligt rörleverantörens anvisningar.

Svetsutrustningen skall vara kalibrerad och inneha giltigt kalibreringsintyg.

Stumsvets alternativt elsvetsmuffning skall utföras av rörtillverkare eller entreprenör som har dokumenterad erfarenhet, fackkunskap och personal som avlagt prov för svetsarbetet.

Anslutningar. Anslutning och inkoppling av vatten- och tryckavloppsledningar till befintligt ledningsnät skall ske i samråd och enligt anvisningar från Vara kommun.

Entreprenören skall minst fem dagar i förväg till va-driftavdelningen lämna förslag till plan och arbetsåtgång avseende anslutning till permanenta va-nätet.

Jordschakt för va-ledning. Schaktning, inklusive schaktning för ledningsbädd, ska utföras enligt AMA-regler om ej annat överenskommits.

Förläggningsdjup skall ske frostfritt. I åkermark, naturmark eller grönyta min 1,20 till rörhjässan och i gatu-vägmark min 1,50 från marknivå till rörhjässa.

Vid kedjegrävning och där befintliga massor tillåter enligt AMA, kan befintligt material användas som ledningsbädd samt kringfyllning.

Tänkbara rörgravssektioner: Sektion enligt nedan som kan bli aktuell vid kedjegrävning:

Undantag från AMA-regler kan ges avseende c/c-avstånd mellan ledningar. Ledningarna får dock
ej ligga helt tätt tillsammans. Avståndet mellan ledningarna skall vara minst 10 cm.

Avtagen vegetation(A) återföres.

Resterande fyllning (B) med befintligt material.

Kringfyllning (C) upp till 30 cm över hjässan.
Material enl. AMA
Fall A = Återfylln bef. material om det är godkänt.
Fall B = Tillfört material, krossgrus el. likv 0-30.
Stenar får ej förekomma! Fö gäller också lev. anvisn.

Ledningsbädd (D) 15 cm
Fall A = Bef. material om det är godkänt.
Fall B = Tillfört matrl, krossgrus 0-30 el. 0-18.
För bedömning av fall A gäller leverantörens anvisning.

Detta undantag från AMA med så smal bottenbredd gäller endast för rördim. upp till ø 75

För rörgravssektion med ledningsdimensioner över ø 75 och upp till ø 125 kan nedanstående bottenbredd accepteras.

För ledningsbädd, kringfyllning, resterande fyllning och vegetationsåterfyllning gäller detsamma som för ovanstående.

För rörgravssektion med större ledningsdimensioner än ø 125 gäller AMA-reglerna till fullo. Se nedanstående sektion.

För ledningsbädd, kringfyllning, resterande fyllning och vegetationsåterfyllning gäller detsamma som för ovanstående.

Materialhantering

Tillverkarens dokumenterade anvisningar angående transport, lagring, montering och fogning av ledningsmaterial och anordningar ska följas.

(Rören får under inga omständigheter dragas eller släpas. Rispor som då kan uppkomma kan få betydande påverkan på rörens ”livslängd”).

Spolning och desinfektion av vattenledning.

Utrustning för rengöring av vattenledning får endast vara avsedd för och användas till rengöring av dricksvattenledningar.

Personal som utför arbete med rengöring av vattenledning ska ha rena arbetshandskar. Verktyg och utrustning ska vara väl rengjorda.

Vattenprovtagning, renspolning och desinfektion av vattenledning ska utföras efter färdigställande enligt VAV P 77 (Vattenledningar och reservoarerspolning, rensning och desinfektion.)

I de fall vattenprov ur mikrobiologisk synpunkt ej är godkänd ska desinfektion utföras.

Representant för kommunen ska beredas tillfälle att närvara vid spolning, desinfektion och provtagning. Godkänt vattenprov ska föreligga före anmälan om inkoppling.

Täthetsprovning av vattenledning och tryckledning för spillvatten av rör av PE, PP och PB.

Provtrycket ska vara 1,3 x PN där PN är ledningens nominella tryckklass uttryckt i bar. Provning skall utföras enligt P 78.

Kommunen rekommenderar att relationshandlingar upprättas för rörledningssystemet.

Entreprenören bör tillhandahålla relationshandlingar. Underlaget skall fullt färdigt överlämnas till beställaren senast samtidigt med anmälan om inkoppling.

Mätnoggrannhet SS-ISO 4463-1.

Detaljskisser och mätningsuppgifter bör upprättas före återfyllningsarbetet.

E. fotodokumenterar ledningsförläggning vid knutpunkter m.fl. viktiga punkter

Mått anges i meter med två decimaler.Mätningsuppgifter redovisas via mail eller cd, innehållande X-, Y- och Z-koordinater i Dxf-format. Skisser med tillhörande koordinatlista bifogas.

Dimension, material och ledningstyp anges.befintliga ledningar och kablar som berörs av ledningsarbetena inmäts.

Inmätningen omfattar samtliga ledningars bryt- och ändpunkter i såväl plan som profil samt brunnar, anslutningar, armaturer o dyl.

Slutligen vill vi upplysa om följande krav vad gäller ovidkommande vatten till kommunens va-nät:

Fastighetsägare måste tillse att anslutningar av spillvatten från sin fastighet verkligen är bara spillvatten. Dvs BDT-vatten och spillvatten från wc. (BDTvatten står för bad, dusch och tvätt).

Ovidkommande vatten från stuprör eller dräneringar får under inga omständigheter anslutas.

• Varje fastighet rekommenderas ha en avstängningsventil på dricksvattenledningen.
  
• Pumpstationen rekommenderas ha backventil och avstängningsventil. Detta för att underlätta framtida driftarbete.
  

Ovanstående kravspecifikation och i vissa fall rekommendation är upprättad av va-chefen i Vara kommun och avses således gälla för ledningsanläggningar i landsbygd.

Vara den 2012-03-10

Stefan Tobiasson
Va-chef

Bilaga 6 – PM från WSP Anslutning till kommunalt VA på Vara landsbygd

Kontakta VA-enheten via kontaktcenter om du vill läsa WSP:s PM till Vara kommun. Utfärdat 2012-03-19.